Y.

nä, varför ska jag skriva blogg för.
ingen som läser och ingen som kommenterar.
men kommentarer är kanske så 2008.
jag vet inte.
jag är så jävla 2004 just nu iallafall.
bd-popare med bd-poparsambon jonas.
jag visste väl det.
jonas är iallafall den person jag känt längst av mina nuvarande vänner. kanske med undantag av josefin och bim då såklart. men manliga vänner.
så jag får åtminstone hålla fast vid honom.
jag ska börja kolla runt efter utbildningar i england och australien,
se om det är något jag kan söka till våren eller hösten.
växjö känns inte så lockande iallafall.
jag kommer nog aldrig komma tillbaka dit och vara lycklig.
mitt liv fick plats i en resväska och jag tog den och drog.
berlin är skönt.
ingen press.
jag behöver inte vara någon annan.
det finns ingen längre som känner mig.
jag lovar.
tro vad ni vill men ingen, inte någon, känner mig.

vad konstigt.
när man trodde man var säker på en sak eller hade något att se framemot så rycks mattan under ens fötter bort och man bara faller. tillbaka till sina gamla vanor.
fylls med ett stort tomrum.
jag kunde gjort annorlunda.
men det är lätt att vara efterklok.

jag tror jag behöver lite bim.
jag måste nog åka och hälsa på henne snart.

jag saknar spader. min älskling.