så kan det gå..

när haspen inte är på.

kul med det här askmolnet känner jag.
verkligen.
nä, men ärligt talat fattar jag inte allt tjatet.
visst, flygbolagen går typ i konkurs och det suger ju röv,
men tänk alla stackars islänningar liksom.
de går ju runt i skiten (rent ut sagt.)
men vad ska man göra liksom när naturen väljer att straffa mänskligheten.
nä just det..
det är bara att vänta och se helt enkelt.
man får väl hoppas man kommer iväg till rhodos.

sitter här i min jävligt fina lägenhet just nu och dricker lite te.
känns gött att äntligen bo själv, få sköta sig själv igen liksom.
härligt.
och ansökningen till ht -10 är inskickad.
nu hoppas vi på det bästa!

jaha. och sen kommer man till den där platsen i livet igen.
som man lovat sig själv att aldrig komma till.
och det är ett antiklimax i princip.

man vet inte hur det slutar, bara att det kommer att göra det.

vad konstigt. när man liksom förbjuder sig själv så går kroppen helt emot hjärnans vilja. det är ju helt stört hur en människa fungerar egentligen.

nähe. nu ska jag nog ta mig ett glas rött såhär på en tisdagkväll.

puss.



p.s.
jag saknar sensommarn och balkongen på greifswalder str, berlin och allt mysigt som jag fick uppleva. men snart kommer jag tillbaka. älsklingsberlin.